Jaja
Grattis på födelsedagarna
Nu i slutet av juni fyller typ alla år, så jag önskar gratulera dem med lite banjo. Tyvärr fanns inte "Old" i banjotappning. Den hade passat en smula bättre. Paco har bytt punkfrisyr mot munkfrisyr för länge sen.
I övrigt rusar sommaren förbi i väntan på Rebellion Blackpool.
All Kids Are Bastards
Det är inte nytt, men det är obehagligt. Undrar vad Jimmy fick för det här? Det är naturligtvis inte första gången Sham eller deras musik är inblandade i larvigheter, men det här är ju inte bara reklam utan dessutom reklam med japanska skräckbarn med ett kryddmått Hitler Jugend-känsla. Jag trodde ett tag att jag inte lyssnade på Dogge Doggelito, men ack så fel jag tydligen hade. Palla.
Ville rekommenderar... V/A - Bloodstains Across Texas LP
Ville rekommenderar...
Ville är hyfsat på g inför fotbollsmatchen mellan fäderneslandet och fosterlandet. Trots detta droppar han rekommendationer på löpande band. Ordet är Villes:
Jag fortsätter lite till på temat punk från Texas, då det finns ett par band till som bör nämnas. Men först vill jag hylla och säga tack till folket som är ansvariga för samlingarna i serierna Bloodstains across... och Killed by death. Vill man upptäcka nya band och inte lägga ner en massa pengar på snordyra skivor är dessa samlingar ett perfekt alternativ. Det finns alltid minst en goding på samlingarna som får dig att rysa.
Bloodstains across Texas är första i serien Bloodstains Across..., släppt -92 och innehåller spår från skivor som släppts i väldigt limiterade upplagor med mindre kända band från hela Texas mellan 1977-83.
De spår som fick mig att rysa är....
1. Rather see you dead - Legionaire´s disease
4. John Wayne was a nazi - Stains
5. Lost causes - The offenders
Den finns på riktigt!
Ville rekommenderar... The Huns - Live at Palladium 1979
Ville rekommenderar...
Ännu ett Texas-band värt att nämna. The Huns var ett av de första att syssla med punk och var en inspiration för band som The Dicks och Big boys. Enligt The Huns själva var de inte punkare; de var "assholes" och de spelade inte punkrock, utan "asshole-rock". En intressant händelse ur The Huns historia var deras premiär spelning september -78, när sångaren Phil Tolstead pussade en snut på munnen, vilket ledde till kalabalik.
"According to the eyewitness accounts, two policemen, one uniformed at the door and the other a plainclothesman inside, were present before the performance watched by approximately 120 persons.
Tony Browning of Austin said Phil Tolstead, the lead singer, was pointing at the uniformed officer, singing a song titled "Eat death scum", which included the lyrics, "I hate you, I hate you", and the officer approached the stage.
Larry Oiser, a University communication student, who was present, said that when the singer responded by trying to kiss the officer, the officer handcuffed Tolstead, and the audience then rushed the stage."
Bandet släppte en enda 7" på det sena 70-talet (Busy kids/Glad he's dead) som är inte så värst intressant. Live at Palladium (EV records -95) är mer intressant, då den förutom 7"an också innehåller ett helt gäng andra bättre, tidigare outgivna låtar. Jag går inte in på hur bandets musik låter, det kan ni själva ta reda på genom att trycka här och lyssna på Huns bästa "asshole-rock" i form av Violence, Murder in Texas och Kill all Men.
Oi! It's Summer...
Det var förmodligen en av de mest lyckade punktillställningarna i svensk historia, med ett Göteborg som visade sig från sin allra vackraste och bästa sida. Solen sken något parabelt, och stämningen var så hjärtlig som den någonsin kunde vara.
Banden verkade vara i högform. Okändingarna Automatica Aggrezione övertygade en hel del som tidigare hade avfärdat dem, och Klasse Kriminale var tighta som sådana veteraner bör. Bombardiers var min personliga prick över i:et, en kväll som inte tog slut förrän på tåget hem, där eder mustasch fick tampas med ondskefulla kärringar om platserna i kantinvagnen, eftersom han inte hade någon plats. De sistnämnda spelade förutom alla sina bästa örhängen även covers av Komintern Sect och Camera Silens; Pour La Gloire och Semaine Rouge.
Paco och Ville är i allt övrigt också tillbaka här efter en tid i dimman, och firar detta med ett litet multimedia-vykort från det vackra Brest. Inte bara är Les Collabos ett fantastiskt band. De har också en delvis mustaschprydd publik. Kolla klippet ca en och en halv minut in och se vem som skymtar...
Contemptuous på vinyl
Tre år efter att Contemptuous lade ner verkar nu en LP betitlad For the Lot of You finnas till hands rykande färsk från franska etiketten Narayan Records. Jag skriver 'verkar', eftersom jag inte vågar hoppas på att det är sant förrän jag ser den på riktigt. LP:n ska innehålla det material som spelades in samtidigt som Nagel I Ditt Öga, som var med på tredje volymen av Kjellkompserien Brewed In Sweden. Skivan kommer att innehålla 13 låtar och är pressad i 350 exemplar vit/blå vinyl. Omslaget är lite som en blandning mellan något 80-tals-RAC-band och Tom of Finland.
Contemptuous hej då-spelning på Alcazar 2006
