punkochoi

Nu har sommaren kommit rent officiellt och faktiskt avtagit lite också. Paco har en sjukt lång semester från gruvan. Någon större rapport från det fantastiska evenemanget med samma namn som rubriken blir det inte, eftersom det finns för lite bilder och för mycket att säga.



Det var förmodligen en av de mest lyckade punktillställningarna i svensk historia, med ett Göteborg som visade sig från sin allra vackraste och bästa sida. Solen sken något parabelt, och stämningen var så hjärtlig som den någonsin kunde vara.

Banden verkade vara i högform. Okändingarna Automatica Aggrezione övertygade en hel del som tidigare hade avfärdat dem, och Klasse Kriminale var tighta som sådana veteraner bör. Bombardiers var min personliga prick över i:et, en kväll som inte tog slut förrän på tåget hem, där eder mustasch fick tampas med ondskefulla kärringar om platserna i kantinvagnen, eftersom han inte hade någon plats. De sistnämnda spelade förutom alla sina bästa örhängen även covers av Komintern Sect och Camera Silens; Pour La Gloire och Semaine Rouge.

Paco och Ville är i allt övrigt också tillbaka här efter en tid i dimman, och firar detta med ett litet multimedia-vykort från det vackra Brest. Inte bara är Les Collabos ett fantastiskt band. De har också en delvis mustaschprydd publik. Kolla klippet ca en och en halv minut in och se vem som skymtar...