punkochoi

   Tönten Adrian på Stockholm City tipsar om kvällens punkhändelse på stan i dagens nummer av nämnda gratisblad. Han dristar sig till och med till att påstå att det blir "punk to the max" på Debaser Slussen. Det är ju skitbra, tänker du, och spiller ner dig själv med mäsk i rena upphetsningen. Vad är det då som vankas? Jo du, det, säger den käre Adrian, är det heta punkrockbandet Beatsteaks supportade av inga mindre än Franky Lee (med medlemmar från superpunkiga band som Randy och Millencollin). Punkigt värre med andra ord.

   Begreppet punkrock är för övrigt numera benämningen på den musikstil som är "mesigare än punk och punkigare än rock", förklarar fittansiktebandet Neverstore i magasinet Rocky #1 2008.

I samma nummer blir recensenten Zero besviken över den inte så "djuplodande filmen i ämnet (skinheadkulturen)", i en avhandling om This is England apropå DVD-släppet. I synnerhet som han vill "frossa i den tidens fantastiska oi!-musik."
   "Shane Meadows", fortsätter den svinaktige Zero "äger inte den gamla Sounds-journalisten Garry Bushells berättarförmåga när det gäller att skildra den här kulturen".

Jag säger som emo-generationen: WTF!? OMG! 

   Punkåret 2008 ser redan svårt lovande ut.
   Redan i mars får Paco och trehundra andra gå på svenskt gatupunksmörgåsbord.
   Som om inte detta vore nog kommer årets i särklass hetaste arrangör; Göteborgsbaserade Club Destroi, att ståta med en spelning av sällan skådat kontinentalt slag. Eller vad sägs om en dag med band som legendariska italienarna i Klasse Kriminale, återbesök av Bordeauxs storheter Bombardiers samt italienska Automatica Aggregazione supportade av svenska band som Gatans Lag, Antipati och Unit Lost? Kolla in http://www.myspace.com/clubdestroi  för mer detaljer. Det svensk-italienska gänget bakom den här tillställningen levererar dessutom levande punk på regelbunden basis, samt kommer att ge ut skivor under etiketten Distroi Records. Den första planerade utgåvan utlovar både svenskt och italienskt på delad yta. Mer om detta framöver.

Förutom dessa saker att se fram emot kommer även Norrtäljepunken, Rasslepunken och massa eventuella mindre gig att gå av stapeln i mellan- och efteråt.
   
I övrigt ser line-upen för årets upplaga av Rebellion i Blackpool, UK, riktigt trevlig ut... Förhoppningsvis får den vara hyfsat intakt.
  

Stockholmsgängets debutplatta släpptes förra veckan på franska Mass Productions och tål att införskaffas. Fem grabbar, briljanta var och en på sitt sätt, spelar skitig och klyschig hardcore med en liten ögonglimt och mycket kunnighet. Texter som "No one in here is a pretty boy/ No one in here gives a fuck/.../No one in here is socialy acceptable/.../Drink hard fight Dirty/ It sure aint nice sure aint pretty/.../No one in here is a pussy.../" där man inte riktigt kan hålla sig för skratt gottgörs av en god vilja och hatlåtar om brats, Bush, trafficking, musikindustrin, poliser, samt ett par kärlekslåtar, en av dem tillägnad Stockholm. Dessutom bjuds det på en cover av Totalitär.

Är du helt obekant med Dobermann Cult kan du läsa lite mer här. Medlemmarna spelar eller har spelat i ett gäng andra band, av vilka ett axplock är The Contract, The Dontcares, Antipati, Sleepless Nights, och Stockholms Blodbad. Det går också bra att besöka bandets myspace-sida

Ville är en ambitiös och hetsig punkrockare (nu med mustasch och synhjälpmedel) från Vantörs församling med näsa för elefantöl och obskyr punk. Han tipsar eller kommer med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Ordet är Villes:

ENERGI! Det är vad Charges sjutummare King's Cross är! Denna EP med Londonpunkare släppt 1981 (Test pressings records) är en riktig höjdarplatta.

Har haft deras två senare EP:s Destroy the youth och Fashion sen tidigare, men aldrig tyckt att bandet varit något särskilt, helt OK skivor men inget mer. Men den dagen jag hörde låten Kings cross på Killed by death # 33-samlingen ändrades min inställning till bandet. Ep:n hamnade genast på önskelistan och införskaffades efter en tid.

Kings cross, Brave new world och Gods kids är helt enkelt tre kanonlåtar.

Lyssna själva!

1.Kings cross

2.Brave new world

3.Gods kids

   Han Solo Baltzer är en mycket speciell herre vars avtryck i den svenska punk- och hardcorescenen icke får slätas över och glömmas bort. Under Vita Husets sista år (alltså, då det fortfarande stod kvar i det egentliga Täby) spelade han i hardcorebandet Second Thought som presterade en samtidigt humoristisk som skitförbannad och välspelad HC som alternerade mellan svenska och engelska, och hann med en mängd spelningar i Sverige, minst en utlandsturné (med Holländska storpoeterna Antidote) och medverkan på samlingsskivor såväl som splitsläpp och egen sjua. Den egna EP:n hette Really Fast or Die och släpptes av Really Fast Records, med omslag tecknat av grindcorebandet Bingo's längsta medlem Erik. Spliten var med Östersundsbandet(?) Assel och släpptes av Promenade/Thrashin/Bent Edge/Busted Head/Envelope/I Am The war.
  
   Second Thought splittrades i början av 2000-talet och blev till The Kind that Kills, men sparkade sedermera Baltzer och gick således miste om en karismatisk och unik sångare, textförfattare och personlighet. Dadde (som bland annat hade Bent Edge Records, samt spelade i Disculpa och roddade ett och annat zine under 90-talet) spelar numera i band som To What End?, Ubba, Asta Kask, och Wolfbrigade, medan Lill-Martin (eller Elias, som han kallar sig nuförtiden) koncentrerar sig på To What End?
   Baltzer själv spelar mest World of Warcraft.

   Fem praliner med Second Thought laddas med fördel ner H Ä R. Det är hitlåtarna Parlez Vous Shit och Dagens Jävla Sanning från spliten med Assel, samt den tidiga A Stab For Every One You Love (om kamraten Emanuel Magnusson som stacks ner av nazister) från samlingsskivan the Punishment Is Here (New Noise/Busted Head). Dessutom två helt osläppta låtar som Lill-Martin och Han Solo skrev själva och spelade in i Marts villa-studio i Tumba sommaren 2001.

   Som grädde på marmeladen bjuder Paco även på Östermalm Boys - Upperclass Rock'n'Roll - ett fylleprojekt om fem låtar - väl valda covers av band som exempelvis The Templars och Skrewdriver, eller bajtade på annat sätt - med bland andra Han Solo, DLK-Mart och Lill-Martin i sättningen. Vem den fjärde medlemmen är, är däremot höljt i dunkel.

Ville är en ambitiös och hetsig punkrockare (nu med mustasch och synhjälpmedel) från Vantörs församling med näsa för elefantöl och obskyr punk. Han tipsar eller kommer med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Ordet är Villes:

The Stress

The Stress var det första grekiska bandet jag kom i bekantskap med, när jag för ett par år sen hittade deras O ihos tis anasfallias II LP i en skivback på serie- och skivhandeln på Sveavägen. Jag tog risken och köpte skivan och väl hemma visade det sig att det inte var någon dum chansning. En skiva som väckte ett intresse och en lust att vidare upptäcka punk från Grekland.

O ihos tis anasfalias II Lp:n (översatt till svenska - "Ljud av osäkerhet II") släpptes på Wipe Out Records 1992, och är (vad jag vet) det tredje släppet av skivan. Första pressen kom -85 och andra -87. Det enda som skiljer den tredje pressen från de två första är att den förutom studiolåtarna också innehåller ett par demo - och livelåtar, samt en ocensurerad version av låten Genaktonia (folkmord). Låten var på tidigare skivor censurerad pga sin "opassande" lyrik.

Bra punk från ett av greklands mest betydande punkband laddas ner här.

1. Aghos / Ångest

2. O Hafies / Tjallare

3. I Leros / Leros

4. Athina / Atenare

5. O Fovos / Rädsla

6. I Genoktonia / Folkmord

7. Athens Burning (Demolåt)

8. O Perithoriakos / Utstött (Demolåt)

9. Avoulo On (Demolåt)

Kjell har uppdaterat sin fina sida med bland annat nio nya punkpraliner för fri nedladdning. Gå och lyssna:
http://www.kjellhell.se

Den 15 mars släpper en av Pacos favoritkonstellationer; Super Yob med Frankie "Flame" Marshall på gitarr och sång sitt fjärde fullängdsalbum. Den här gången heter skivan Quality Street och släpps på tyska Randale Records.

Cheddar ska alltid dra åt sig allas blickar på offentliga färdmedel. Här i sällskap med två hemliga herrar som också står stadigt på jorden.

Ville är en ambitiös och hetsig punkrockare från Vantörs församling med näsa för elefantöl och obskyr punk. Han tipsar eller kommer med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Ordet är Villes:

Då återvänder vi tillbaka till 80-talets (den här gången till dess senare halva) Grekland och landets rätt så lilla, men ändå "enorma" punkscen. Panx romana bildades 82 i Aten av medlemmar från diverse olika band, bl.a. från The Stress (vilka också kommer att läggas upp här snart).

Efter några år, närmare bestämt 1987 släpptes bandets första LP Paidia sta opla (Wipe out records) - översatt till svenska: Beväpnade barn. Denna skiva var dedikerad till alla förlorade själar som dött på grund av  "incidenter" eller begått självmord inom den grekiska armén.

Härligt melodiös och ibland lite poppig punk, väl värd att kollas upp. Ladda ner, lyssna och få en egen uppfattning!

Mina favoriter från skivan:

1. Ellines    

2. Mehaniko moro (Sex pistols cover)

3. Sto lykayges enos neou systimatos

4. Naylon

5. Anonymo ipoes eponyma mnimea

6. Heimonas gia panta

7. Zo sto fobo