punkochoi

The Lowlifes spelade på Kafe 44 i fredags, och det var kul att se dem som vanligt, inte minst därför att ordinarie basisten Ronja nu var tillbaka på scenen efter en tids lättare skada. Arrrangören, klubb Jamboree, verkar ha lyckats med sin föresats att locka kidsen, och det finns liv, så det finns hopp. The Lowlifes fläskade på med en radda egna hits och någon väl vald cover, och Paco ser mycket fram emot en ordentlig officiell release med det här bandet, något som han dessutom vet är på gång. Det enda bekymmersamma på spelningen var den baftiga, lätt förfriskade dam som under spelningens senare hälft försökte lägga sina labbar över hela sångaren Ville, samt pannbanden som snurrades i luften. Partyorkestern Ska'n'Ska spelade också denna afton, men då var Paco och drack öl på en närbelägen krog.

September övergår snart i oktober, och oktobers viktigaste event är såklart det här:

Youth Club Jamboree arrar på 44an igen. Tillsammans med The Lowlifes spelar Ska'n'Ska och alla är välkomna, oavsett ålder. Kolla också in Mangos senaste bildkavalkad från Blackpool på http://www.angelswithdirtyfaces.net/ även om det har föga att göra med Jamboree. 

Höstpremiär säger dom. Jävligt ångestladdat. Men faktum kvarstår, och vårtbitarna (som jag fortfarande utan problem kan höra, ha!) lirar för fullt i buskar och snår och förebådar sommarens ofrånkomliga slut. Innan den är helt körd hinner det dock hända både det ena och det andra, även här på hemmaplan. Därav inledningen, för det som har höstpremiär är, som nämnts nån gång tidigare i bloggen, Riotclub på KGB i Stockholm City. På scenen står en favorit i repris, nämligen Grave Disorder.

Jag pressar mer MaccLads.

Om mindre än en månad är det dags för Paco att slipa ner valrossen till en mindre; modell nordengelsk bilhandlare, och åka till Lankashire för att gå på punkfestival. Festivalpeppen är stor, och jag fördriver tiden med att göra preliminära program över vilka band jag ska prioritera över vilka, och vilka band jag helt enkelt ska skita i. När man tittar på spelschemat står en sak klar: det finns för mycket bra musik och för lite tid. Ungefär som livet i allmänhet, med andra ord. Pacos val ser ut såhär, såtillvida att schemat inte ändras:

Dag ett:

19:00 - Picture Frame Seduction

19:30 - Riot Squad

23:00 - A-Heads, som jag prioriterar över Total Chaos.

00:00 - Rubella Ballet, som jag ser tills jag tröttnar, vartefter jag går och kollar på Section 5.

Dag två:

13:45 - Choking Susan har jag bara hört på Myspace, men de har gjort ett visst intryck.

15:25 - The Duel. Jag gillade deras framträdande i Blackpool 2006 och jag tycker deras fullängdsdebut är trevlig. Hoppas bara att fler kommer för att titta på dem nu än då jag såg dem sist.

18:10 - Argy Bargy. För mycket leadgitarr ibland, men Arby Bargy levererar alltid live, och har dessutom släppt ett nytt album precis, från vilket jag bara har hört en låt. Men den lovar en hel del, och håller skivan för hälften kommer den visa sig vara jävligt värd.

19:10 - The Crack, som jag (inte utan vissa betänkligheter) låter gå före Citizen Fish och Runnin Riot. The Crack känns som ett säkert kort, och är dessutom det band av de tre jag har växt upp med. Dessutom var de sjukt bra den enda gången jag sett dem - i Stockholm 2004.

21:00 - Uproar, som jag utan större problem prioriterar framför punkochoi-bekanta Instant Agony och Subway Sect. Uproar är en av årets Rebellion Blackpools klara höjdpunkter i Pacoboken. Sen tänkte jag stå kvar, för på samma scen spelar:

22:00 - Abrasive Wheels (som jag ser hellre än Splodgenessabounds), och

23:00 - English Dogs (som får gå före Broken Bones).

23:40 - Bad Manners (som jag ser hellre än The Business, trots att jag har hört att de har shapat upp sig och dessutom fått in Steve Whale i sättningen igen). Efter den här sviten kvalitetspunkband (som med största säkerhet kommer att spricka någonstans) är det lite paus fram till

01:10 - The Lurkers.

Dag tre:

15:00 - Frontkick. Ett av de få band som inte består av uråldriga britter består i stället av halvgamla tyskar och spanjacker.

16:40 - Bad Co. Project. Måste se eftersom jag aldrig fick se Oxymoron när de existerade.

18:25 - 999. Tror jag. Fast det kan lika gärna bli Drongos for Europe.

19:35 - Anti-Nowhere League. Ett säkert kort. Alltid bra live, och hälften av setet är garanterat hits från de gamla XWYZ-singlarna eller debut-LP:n. Så det blir dem, istället för exempelvis Jet Bronx & The New Forbidden och Stage Bottles, vilka jag båda gärna sett under andra omständigheter.

20:45 - Conflict. En annan av festivalens höjdpunkter. Istället för Notsensibles och, tyvärr, The Rezillos. Blir kanske till att springa emellan där.

21:35 - Peter & The Test Tube Babies. Liksom ANWL är PTTB ett säkert kort. Säkrare än exempelvis The Blaggers, även om jag vet både en och två som säkert absolut inte håller med om det.

22:15 - Stiff Little Fingers. Knappast något svårt beslut, eftersom de enda som lockar lite under samma tidsram är Vice Squad (som jag ändå kommer bli sur på igen) och The Dickies.

23:30 - Här väljer jag utan minsta diskussion Cock Sparrer (det säkraste kortet öht) före The Toasters (som jag ändå gärna skulle ha sett) och The Varukers.

01:00 - Subhumans, som folk säger var det bästa bandet under Rebellion Wein, och som dessutom är ganska albumaktuella med en hyllad comeback. Istället för [Spunge].

Dessutom kan vilket som helst av ovanstående dag tre-band komma att få stryka på foten till förmån för Steve Drewett från Newtown Neurotics, som håller en akustisk session på den för ändamålet avsedda scenen. Här håller också Max Splodge i daglig bingo, och scenen gästas även av typer som bland andra J.C. Carroll (The Members), Nick Cash (999), Mick Crudge (The Fits), Arturo Lurker, Attila the Stockbroker samt ett gäng stå upp-komiker. Dessa har ännu inga fasta tider, och de kan mycket möjligt inkräkta på Pacos schema.

Dag fyra:

16:15 - MDM (för att de förhoppningsvis låter mer som Vice Squad än vad Vice Squad gör).

17:00 - The Restarts, högaktningsfullt prioriterade framför Agnostic Front.

18:10 - Blitzkrieg, som får gå före Resistance 77.

20:55 - Red Alert, hellre än UK Subs (som jag gärna hade sett, i synnerhet som arrangörerna påstår att det är original-lajnuppen) och Gav-lösa One Way System.

22:00 - The 4-Skins, anförda av första sångaren Gary Hodges, men med inga andra gamla medlemmar alls i truppen. Kan bli bra, kan bli svindåligt. Onda tungor talar om det senare, men det måste ju hur som helst beses.

Paco återkommer efter festivalen med facit i handen.