Ultimo Asalto, Royal Stakeout, Antipati och The Disputes på Peking Fanz-lokalen, NKPG

   Vi packade in oss i en hyrd van och begav oss mot Östergötland kring tedags. Nio stycken var vi, med nykter chaufför och allt. Ungefär hälften av oss var bakfulla (inte jag) och blev tvugna att stoppa i sig kolesterol på vägen. Jag drack ett par folle, och ur högtalarna strömmade The Templars, Brixton Cats och Agent Bulldogg.

   Väl framme i Norrköping äntrade vi lokalen och klarade av vad etiketten krävde i form av hälsningar och presentationer. The Disputes och halva Royal Stakeout hade redan anlänt, och Ultimo Asalto satt och tryckte i sig pastasallad i ett hörn. Med sig hade de en bizarr vitklädd figur med kängor upp till knäna och armbindel. Han var deras merchgubbe. Vi gjorde vad vi skulle och begav oss mot Cromwells, som jag tror är den närmast belägna puben. Där träffade vi lite vänner och tömde några pints Guinness och blev bjudna på en shot jäger sen går det åt helvete... Träffade en hel del trevligt folk, bland annat den unge skinnskallen Tampe som gav mig en demo med sitt band Blind Justice. Jag vet inte vad jag ska säga om det... han låter liksom både avslappnad och ansträngd på samma gång när han sjunger, och jag har svårt att inte tycka att det är ganska kul. Inte på ett komiskt sätt, utan, ja... jag antar att det är ganska dåligt, men jag har svårt att inte gilla det. Döm själva.

   The Disputes var först upp på scenen. Det här var i princip deras första gig utanför hemlandskapet, och uppslutningen framför scenen var förvånansvärt stor. Bandmedlemmarna, som uppskattningsvis är mellan sexton och tjugoett år gamla, var alla duktiga på sina respektive instrument, och levererade en trevlig punk inte helt olikt vad man skulle kunna tänka sig vara ett norrländskt, ungt Agent Bulldogg. Eller något åt det hållet. På sina håll lyste kanske influenserna igenom lite för väl, men på det hela taget var det en trevlig spelning, även om den var på tok för lång för ett så pass oetablerat band. De spelade bland annat sina demolåtar som legat ute på bandets myspace-sida, samt en cover på Livsstil av (just det!) Agent Bulldogg. Giget skulle med fördel ha kunnat kortas ner med en kvart.


image29
Disputes spelade (lite för) länge och väl


   Nästa band att äntra scenen var stockholmarna Antipati, men dom missade jag av olika anledningar, så jag går direkt på tredje bandet; Örkelljungas stolthet Royal Stakeout. Pågarna presterar alltid bra live, så enkelt är det, och även om jag kan tänka mig att många av kvällens besökare, mest rakat, kängor och hängslen, rynkade en aning på näsan åt deras lite mer amerikanska sound, kan ingen säga emot mig där. Skivbolagsmogulen Kjell "Snäll" Hell, sågs dansa ivrigt framför scenen, och även om det var tunnare med folk på golvet än då Disputes och (har jag fått höra) efterföljande Antipati spelade, röjdes det på bra framför det lilla kravallstaketet. Royal Stakeout spelade hits som Banned, Kräla och Streetfight och gjorde inte mig besviken, förutom på en punkt: King Fingers utseende. Den gode Finger hade för kvällen (hoppas jag) bytt ut sin i övrigt trevliga nitpunkapproach mot en gräslig blandning av sleazerockare, pirat, hallick och schablonutstyrd prostituerad kvinna. Det var inte kul. Döm själva nedan, och lyssna gärna på Royal Stakeout här om ni inte tidigare bekantat er med dem.


image30
Galten, Thor, King Finger & Gakk = Royal Stakeout


   Efter att de tre svenska akterna alla presterat med beröm godkänt, och folk verkade ganska jävla packade (vissa hade nickat till i soffor och vid bord), var det spanjackernas-huvudaktens tur att äntra scenen. Ultimo Asalto är inget band jag tidigare lyssnat speciellt aktivt på, och efter att ha lyssnat igenom skivan jag köpte igårkväll kan jag inte komma på någon anledning till varför jag borde ha gjort det heller. Metallisk, onyansierad, oi!-influerad gatucore utan någon speciell passion är vad det rör sig om, i alla fall enligt mig, då jag inte besitter de minsta lilla spanskakunskaper och därmed inte heller kan njuta av eventuell bra lyrik. De röjde på bra dock, och var extremt tighta trots att de tidigare under kvällen glatt berättat för mig att de var alldeles för fulla för att genomföra en hyfsad spelning. Om du av någon anledning skulle vilja höra hur Ultimo Asalto låter, kan du besöka deras myspace-sida här.


image31
Är det Skinny? Nej, det är en vanlig spanjor med pomada.


   Så begav vi oss då hem efter en kväll med fylla, svett, krasande monitorer och bra punk. På hemvägen spisades De Lyckliga Kompisarnas Le Som En Fotomodell; ett av de bästa svenska punkalbumen genom tiderna, och definitivt ett av de mest underskattade. Men det är ett annat blogginlägg.


Paco recenserar... Sinners Since Birth - En Vanlig Jävla Fredag MCD

image125
Paco recenserar


(Sinners Since Birth - En Vanlig Jävla Fredag MCD - DIY) Sinners Since Birth är ett hyfsat nytt och jävligt spännande band från Carlscrona. För typ fyra år sedan skulle det vara otänkbart med ett sådant här band; ett oborstat gatpunkband med svenska texter utan klyschor eller schablonartade poser. Nu finns förutom Sinners Since Birth åtminstone en handfull till, av skiftande kvalitet. Svenskan som språk inom punken börjar sakta men säkert tvätta bort den töntstämpel som de blodfattiga så kallade "trallpunk"-banden gav det i början av 90-talet, något vi kan vara tacksamma för, eftersom låtar på svenska från ett svenskt band är mycket ballare än engelska sådana från ett svenskt sådant.
   Det är sex (eller ja... fem) välproducerade och välspelade låtar som bjuds; variationsrika och med friska taktbyten. När det går som snabbast (exempelvis i inledande Den Nya Tiden) är det omöjligt att inte tänka Asta Kask, medan det i fyrtakt låter som den melodiösa gatpunk vi är vana vid; C, F, G-baserade melodier som man utan att öva allt för mycket kan skråla med i, till exempel i Slå Tillbaka. Förutom dessa två praliner bjuds vi på Tillbaks Till Vardagen, en ölsång (Stakholmen) med en Ultima Thulisk gitarrslinga, samt konstaterandet Oss Mot Dom, i vilken det blir tydligt att texterna (trots att de är på svenska) är bandets svaga sida. Dock är det ett tämligen litet minus i sammanhanget eftersom 1) musiken är så pass bra och 2) texterna år långtifrån genomdåliga. Snarare är de medelmåttiga. Kort sagt är det här bra och klart köpvärt, så släng iväg ett mail till Robin_Aronsson@Hotmail.com, och få ert eget exemplar.


image28

Paco recenserar... Haircut - Pas De Trêve CD

image125
Paco recenserar


(Haircut - Pas De Trêve CD - Bords de Seine) Haircut, från Paris norra förorter, är ett band som efter idogt spelande och med en ganska diger lista släpp bakom sig näppeligen torde vara någon obekanting för folk med intresse för (fransk) punk med en i huvudsak rakad publik. Jag hade lite svårt för bandet i början, mest på grund av dess brötighet. Det är tungfotat och aggressivt; mer Brutal Combat än Kidnap om man säger så. Jag ändrade dock uppfattning sedan jag sett bandet live och fastnat för ett par av låtarna på albumet Fils D'ouvrier (DIM 113), och även om det tungfotade är detsamma också på detta album, har det bra mycket mer nyanser i form av körer, sångmelodi (Last Chance, Guerre Civile), basgångar (Aime/Deteste) och gitarrdetaljer (Que Deviendras-Tu?). Favoriter är bland andra redan nämnda Last Chance, Que Deviendras-Tu?, samt Mon Pote Andre, vars slinga nästan låter som något nordiskt mollstämt, om än i enkel tappning. 13 egna låtar och en Evil Skins-cover bjuds det på, och vetskapen om att det kan dröja innan det här bandet presterar ytterligare live eller i studio på grund av barnafödande och annat, får en att bli lite ledsen i ögat. Fram tills det ändå händer, kan nog Pas De Trêve gott få snurra några varv här eller där, då sådan här svårsmält gatpunk tenderar att växa långsamt med lång hållbarhet som följd. Stilpoäng för att de nämner Rågsved i tacklistan. Come back in town!

image27


Nytt fanzine på marknaden

Fanzinet Unity Herald har utkommit med sitt första nummer, en 40-sidig historia i A5, som ger ett hyfsat originellt intryck. Punkare, skinheads, rudeboys och mods (och naturligtvis andra, fast inte Skinny, för han har pomada i hela ansiktet) kan i denna debut få sig till livs intervjuer med Royal Stakeout, Skandals och Antipati, utförliga gigrapporter från Rasslepunken i Slemmaboda och Backbeat Club-festivalen i Slöddertälje, cuprapport från årets upplaga av Boll & Bira, en översatt artikel om Joe the Boss samt ett par mångordiga recensioner. Serien och det personliga tilltalet skänker Unity Herald sin speciella karaktär, och även om skriftspråket på sina ställen lämnar en del att önska, tror jag att den här blaskan - om dess redaktörer bara orkar - kan bli riktigt habil läsning i kommande nummer. För att beställa tidningen för endast tio (10) riksdaler; skicka ett e-brev till unityherald@gmail.com.


image25

På lördag:

På lördag lämnar vi Stockholm i allmänhet och Vantörs församling i synnerhet för att åka till Norrköping och bese följande evenemang:

image24

Det blir nog en trevligt tillställning, och fulltsändig gigrapport på punkochoi utlovas. I övrigt damp Sinners Since Birth's MCD ner i lådan igår, och även den ska recenseras inom kort. Sen ryktas det om intressanta spelningar i Göteborg i början av nästa år... Verkar som om våra kära sillstrypare håller fanan en aning högre när det gäller att bjuda på utländska gatpunkakter.

Saken är biff

Internetbiff.
Det började med att jag helt oskyldigt kommenterade en gammal tidningsartikel om raggare som plågade punkare i Mora för många år sen, allt på Farbror Punktjafs kulturberikande blogg, till vilken en länk finns nere till höger:

Postat av: Paco

Det där är bara ett av alla skäl till varför vi aldrig under några omständigheter borde acceptera den minsta lilla gnutta rockabilly, pomada, quiffs, eller bilvurm inom punken. Folk har alldeles för lätt att acceptera saker.


Postat av: Skinny

Paco; ska vi också bedömma folk efter utseendet? Moget...


Postat av: Paco

Skinny>> Sug kuk du.
I övrigt är Eddie Meduza en sån sak man inte borde ta i med tång som anhängare av punk. Där har en hel del folk trampat över...


Postat av: Skinny

Paco; vilken mogen nivå du håller på debatten. Jag antar att du inte är så gammal?
Personligen tycker jag Eddie Meduza är askass. Vad nu han har med saken att göra?


Postat av: Skinny

Paco; vad jag minns hade bla gossarna i Clash pomada i håret. Det finns säkert fler. Men dom kanske inte var/är punkare?

Postat av: Paco

Skinny>> Jo, jag är ganska gammal.
Det där med Eddie var bara ett tillägg.
I övrigt förstår jag att du tar i så du skiter ner dig för att ta allt så bokstavligt som möjligt. Slappna av. Det jag vill ha sagt är att raggarkultur är helt oförenlig med punk.


Postat av: Skinny

Paco; varför har du en sån otrevlig ton?
Hur ska jag veta om jag ska ta det du skriver bokstavligt eller inte?


Postat av: Paco

Skinny>> Du satte tonen genom att insinuera att jag skulle vara omogen.

Postat av: Skinny

Paco; därmed tycker du att det är helt okej att kasta ur sej könsord?
Vad ville du egentligen ha sagt med dina inlägg? Bokstavligen.


Postat av: Paco

Skinny>> Ja.
Citerar mig själv ur ett tidigare inlägg: "Det jag vill ha sagt är att raggarkultur är helt oförenlig med punk."


Postat av: Skinny

Paco; om det bästa du kan prestera är könsord anser jag den här debatten vara avslutad för min del.
Btw; Var i punken ser du raggarkultur?


Postat av: Paco

Skinny>> Bra, du tråkar ut mig.
Hyllningar till Eddie Meduza. Hellcat. Psychotrenden. Social Distortion-lirare. Punkare som kollar på cruising eller cruisar själva. Etc etc... Jag är full som fan så jag vet inte om det här make sence, men jag tycker att raggarkulturen är allestädes närvarande på ett plågsamt sätt.


Postat av: Skinny

Paco:Du har givetvis rätt. Öka segregeringen! Låt blivande punkare skicka in foto och personbeskrivning till dej för att eventuellt upptas i punkarnas exklusiva skara.Berlninmuren ska upp igen! Släpp inte in några jävlar som har pomada i håret! Tillåt bara punkare att inneha billar tillverkade efter 1970 och DEFINITIVT inga amerikanska bilar. "Full som fan" Bra, så talar en ÄKTA punkare! Det är det som skiljer punkare från den stora, likformade, massan. Ett sannerligen rebelliskt beteende som bör uppmuntras. Rock on!


Postat av: Skinny

Paco: jag såg en bild på dej i din blogg där du har skägg! Hur punk är det?!? Det väl alla att det bara är hippies som har?!


Postat av: Paco

Skinny>> Åh nej, en person på internet verkar inte tycka om mig. Jag har inte skägg, bilden måste föreställa någon annan? Det finns vad jag vet inga bilder på mig på min blogg. I övrigt ser jag näppeligen ut som någon punkare. Tycker sånt är ovesäntligt. Däremot tycker jag fortfarande att raggarkulturen är oförenlig med punkkulturen.


Postat av: Skinny

Paco: oj, vem kan det vara?
Om man trycker på information om dej i din blogg dycker det upp ett foto på en man med skägg och glasögon plus texten "Man 27 år". så du menar att det inte är dej det åsyftar?
Om du nu tycker att se ut som en punkare är oväsentlig, varför bryr du dej då om om man har pomada i håret?


Postat av: Paco

Skinny>> Bilden föreställer Paco, en basist från Brest. Han är mer punk än dig, mig och våra mammor. Förresten har han inte skägg; bara mustasch. Övrig info åsyftar mig.
Du är visst lite dum i huvet va? Jag har sagt att du inte ska ta allt så jävla bokstavligt... just det där med pomadan är en öm tå va? Min kontenta är att raggarkulturen ska hållas borta från punken.


Postat av: Skinny

Paco: "Han är mer punk än dig, mig och våra mammor." Aha, det är alltså en tävling?
Nej du, jag är inte alls dum i huvudet.
Att diskutera med dej var ju inte särskilt givande
då du rapar ur dej samma drapor hela tiden.


Postat av: Paco

Skinny>> Vem är det som upprepar sig? Du kan ju inte släppa den jävla pomadan.


Postat av: Skinny

Paco: känner du dej hotad av "Hyllningar till Eddie Meduza. Hellcat. Psychotrenden. Social Distortion-lirare. Punkare som kollar på cruising eller cruisar själva"?


Postat av: Paco

Skinny>> Nej, men jag stör mig på det. Jag förbehåller mig rätten att störa mig på folk utan vettiga anledningar. Rent historiskt så tycker jag att raggarprylen är oförenlig med punkprylen och då förbehåller jag mig än mer rätten att störa mig på de obehagliga influenser som smygit sig in i punken. Känner du dig hotad av att jag inte vill ha raggarinfluenser inom punken? Kommer vi nån vart här? Du tycker att jag är (eller verkar vara) en elitistisk idiot och jag tycker du är (eller verkar vara)en skitnödig fjant. Locket på, jag pallar inte, du verkar vara en smula seg i kolan.


Postat av: Skinny

Paco: det är synd om dej. Har raggarna varit stygga mot dej?

Nu orkar jag inte mer. Men jag vill bevara det för eftervärlden. För övrigt har raggare varit stygga mot mig, på den tiden jag var yngre och såg ut som en punkare. Det hände också att vi var stygga mot raggarna. Jag undrar om någon har varit stygg mot Skinny på grund av att han använder pomada?


När den kemiska obalansen klingat av...

Efter en dag på Sundbybergs idrottsplats med solsken, livströtthet och påfallande dåligt spel från skol-DM-laget i fotboll (pojkar år 9), kvällsjobb och försenad tunnelbana proppfull med obehagliga Djurgårdsanhängare och AIK:are, kom jag till sist hem för att upptäcka att dagen (eller Nico) hade bjudit på Haircuts nya album. Kuvertet låg och glänste på mikron. Recension kommer snart.

Cheddar Collection #4

För att trösta mig nu när jag mår så miserabelt lägger jag upp ännu ett strålande Cheddar-porträtt. Från i somras nån gång.

image24

Ville rekommenderar... Mania!

image153

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Nu rotar han i gammalt brittiskt igen. Ordet är Villes:

image21

   Tillbaka till England, och den här gången till Sheffield. 80-talsbandet Mania's hemstad.

Vad kan vi säga om Mania? Fyramannaband som senare blev ett tremanna dito, och som 1983 medverkade på den klassiska samlingen A country fit for heroes volume 2 - ett av No Future Records' många fantastiska släpp - med låten Blood money.


image22


   Sagan började ett år tidigare med ett framträdande med två låtar på den tidigare nämnda Punk dead - nah mate, the smell is jus summink in yer underpants innit-samlingen, tagna från deras fem låtars kassettdemo  Madness and outrage (Rot Records enda kassettsläpp?). Låtarna var Power to the people" och Stick together. Den sistnämnda är den som har fastnat bäst, med sin hårresande gitarrslinga i refrängen. Enkelt och bra, precis så som det ska vara!


image23


Efter No Futures klassiker, medverkade bandet på ännu en samlingsplatta.1984 släpptes samlingen Two ninety nine, och den här gången på Rot records. Manias bidrag till samlingen var Shoulder to shoulder samt We don´t need you som enligt mig är Manias bästa låt.
   "This then is the second volume of, A country fit for heroes. The bands contained on this record are a sample of the many demos we received towards the end of last year, beginning of this. Again some of the bands might be the next big thing but never the less they do express Spirit and Reality", står det att läsa på omslaget till A Country Fit For Heroes.

   Tråkigt nog blev inte Mania "the next big thing", och tråkigt nog lyckades de inte släppa något eget på vinyl. Väldigt, väldigt tråkigt, med tanke på hur bra låtarna på samlingarna är. Inga bolag var intresserade helt enkelt...


Det dåliga med att vara full

Är att man blir bakfull sen. Det är jag nu. Helgens enda begivenhet var det menlösa punkbandet Topper, som spelade på Broder Tuck. Vi drack en massa öl och pastis och all möjlig skit innan, så när vi kom dit fick jag inte komma in. Vakterna tyckte att jag var för slirig, och det tyckte dom rätt i. Vi gick på Bröderna Olsson, men ska jag vara uppriktig kommer jag inte ihåg om det var speciellt kul. Vi skrek och betedde oss som tonåringar på vägen dit i alla fall. Nästa helg blir det Norrköping.

Cheddar Collection #3

Idag flyr Cheddar sin rivningskvart på västra Kungsholmen för att träda in i livet som a-barn i Vantörs församling. Vår vackra förort (och i synnerhet vårt berg) håller på att bli ett litet punk-Mekka igen, eller, ja, det bor rätt mycket sånt folk häromkring i alla fall. Vi firar Cheddars första hyreskontrakt med bild nummer tre:

image20
Cheddar har druckit två glas för mycket på Alcazar.

Nej Till Livet!

   Apropå Johan Hakelius kristdemokratiskt obehagliga baksidekrönika på gårdagens Aftonbladet blir jag tvungen att citera några strofer ur den eminenta poporkestern Svintasks mästerverk Nej Till Livet. Eller strofer och strofer, förresten, det blir hela låten. Tycker det är allt som behöver sägas i debatten.

Du din jävla kuk som säger nej till abort
att du inte fattar att det är dina testiklar som ska bort
Uppfödd i överflöd i en jävla kärnfamilj
Inte så konstigt att hjärnan din står still
Givetvis är det du som ska stifta vår abortlag
Men att du föddes var ett jävla misstag
Du säger Ja till livet, jag säger Nej Nej Nej!
Du säger Ja till livet, jag säger Vilket jävla liv?


Ville rekommenderar... Birthward '82!

image153

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Han fortsätter sin mission med att tipsa om det tidiga Grekiska punkbandet Birthward '82. Ordet är Villes:  

   Från England tar vi oss nu hela vägen till Grekland och staden Piraeus. Vaddå, Fanns det en punkscen i Grekland? Ja, det fanns det! Inte bara har Grekland bjudit på semestervänlig Medelhavsmiljö och bläckfisk, utan också bra punk i form av Birthward '82.

image16

   Det är ett hyfsat obskyrt band, som få har hörts talats om, och som släppte en enda (?) EP på 80-talet. Jag talar om deras The greatest war EP som släpptes -83. Nu är det så att jag själv inte äger den (och det finns en stor risk att jag aldrig kommer att göra det heller), men alla de tre låtarna som är med har jag utspridda över två samlingsskivor.

image17

   Första gången jag kom i bekantskap med Birthward '82 var genom samlingen Oi!... Rare and Exotica samlingen (med bl.a. svenska Agent Bulldogg, franska Reich orgasm och finska Kohu 63).

   När jag hörde låten Modern Trouble blev jag och min andra hälft helt sålda, och sen dess har den snurrat i princip konstant. Och ja, det är en av de bästa låtarna jag har hört! Egentligen låter bandet väldigt enkelt med primitiva ackord, men vilken jävla känsla! Så fort man hör basgången i introt så är det kört.

   De andra två låtarna upptäckte jag genom Killed by Death #40-samlingen från Killed by Death-serien. "Idiot Power" håller samma standard som "Modern Trouble", medan "The Greatest War" är en aning tråkigare.

   Bandet har ett speciellt sound som kan jämföras med brittisk 80-talspunk.


image19

   Birtward '82 återförenades på 90-talet och håller på än idag, fast med ett annat sound än på 80-talet; mer åt hardcorehållet.

   Vad vet man mer? Egentligen inget, förutom att bandet var ett av de första att syssla med punk i Grekland.

  

   (....Och varför kommer jag förmodligen aldrig att äga skivan? Jo, för att det bara finns tio exemplar av den i omlopp i dagens läge, enligt ett rykte jag har hört....)


Om någon har mer info, lämna gärna en kommentar.


Ny klubb i Västerort?

   Det pratas löst om att en ny förortsklubb för punkjävlar och likasinnade har premiär i slutet av Oktober. Någonstans på gröna linjen västerut och med inte mindre än sex akter på scen. Dessutom verkar arrangören vilja hålla öppet för les kids, så vi får hoppas på ingen åldersgräns och bra uppslutning. Mer info kommer...

Cheddar Collection #2

image14

Kanske den största klassikern av dem alla: Cheddar spelar in demo hemma hos Peter 2 Meter, är lagom bakfull och har tröttnat på TV-spelet. Vad gör han då? Svaret är givet: Han famlar efter kattmasken och spexar loss.

Ville rekommenderar... Xtract!

image153

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Han öppnar med Blame It On the Youth med gamla brittiska UK82-bandet Xtract. Ordet är Villes:

image13

   Grymt bra engelsk punk (i mitt tycke tyvärr väldigt underskattade) från Bolton som ger mig gåshud genom hela skivan. Xtract bildades -79 och var som mest aktiva i början av 80-talet. EP:n släpptes -83 på det klassiska bolaget PAX Records, (som även har släppt storheter som Mau-Maus, The Exploited och Anti-System) och innehåller låtarna Blame it on the youth, War heroes, Iron lady och Boys in blue. War heroes och Boys in blue är mina absoluta favoriter på skivan, men även Blame it on the youth och den aningen långsammare Iron lady funkar minst lika bra.

   Samma år som EP:n släpptes, gick gitarristen Karl över till Exploited och bandet upphörde. Efter en tid gjorde de ett återupplivningsförsök med en ny gitarrist, men slutade igen strax därpå, då trummisen Kip inte tyckte att det lät som förr. Sångaren Harvi tyckte inte om sättet på vilket bandet upphörde, och gjorde ett nytt försök att återförenas -85, men den här gången med tre helt nya medlemmar. Samma år hade Karl slutat spela med Exploited och gick, efter ett snack med Harvi, med i Xtract igen.

   Med den nya uppsättningen började bandet åter att turnera och spelade in två nya spår till samlingen "Have a rotten Christmas volume two". Efter ett par spelningar med Broken Bones, frågade Terry Bone Karl om han ville börja spela med dem på andra gitarr, och Xtract upphörde för gott. Eller, rättare sagt fram tills 2004, då de började repa igen, med originalsättning.  


image12

   Blame it on the youth är tyvärr det enda egna släppet på vinyl bandet har gjort. Förutom EP:n har bandet också medverkat på ett flertal samlingsskivor. Därför vill jag även tipsa om dessa:


V/A - Punk dead? ~ Nah mate, the smell is jus summink in yer underpants innit
(War heroes och Aftermath, Pax records 1982)

V/A - Bollox to the gonads - here's the testicles (Waiting for the) Genocide och Blame it on the youth, PAX records 1984)

V/A - Bullshit detector three (Fight for peace, CRASS records 1984)

V/A - Have a rotten Christmas volume two (Lies och Dead hero, ROT records 1984) (Här hittar vi även svenska Existenz)

V/A - Religious as hell" (Lies, ROT records 1986)


   Tycker man om den här typen av punk, som är mer känd som uk82, så är "Blame it on the youth" ett måste i din skivsamling! Jag rekommenderar starkt EP:n, samt ovannämnda samlingar (förutom Bullshit detector three, då det är väldigt kass produktion). Lyssna också på Xtracts outgivna live låtar på Myspace: http://www.myspace.com/xtract   


-Blame it on the youth-

The guns of oppression are pointing at you
Looking down the barrel of one tonight
The special squad cars are on red alert
You know the policeman is always right

Blame it on the youth, they always do.
Blame it on the youth, we're ready for you.

Murder is a crime unless you're a cop
Then it's all to do with duty
I only thought they were there to scare
I never really thought they'd shoot him

If they make a mistake they'll cover it up
With some ridiculous lie
Morning newspapers gloating on violence
How many more will suffer and die?

Everywhere you go, it's all the same
You're just another pawn in a bigger power game

It's all the same all over the world
Justice just isn't fair
One law for them and another for us
They'll strip your dignity bare

Justice is a load of bollocks
It really doesn't exist
You're just another target
On a policeman's list


Cheddar Collection #1

image10

   Cheddar Collection återuppstår här. Vi startar med en klassiker; en fin bild på Cheddar och Sebbe (Cunt Sucking Cannibals, Zombie Space Pirates), som efter en hård natt i Örebro äter pizza och ser allmänt glåmiga ut. Det här var säkert typ 2004, i deras späda ungdom. Nuförtiden är de båda vältränade och hälsomedvetna.

Dobermann Cult & Frontlash

   Så kom jag i alla fall väg till Snövit efter att ha försökt bli full på två folköl och ett glas ljummen Pastis med diskmedel i. Diskmedlet var inte avsiktligt tillsatt, jag misstänker att glaset var dåligt sköljt.
   Det mesta av umgängeskretsen var på spritfesten i Södertörn, och det var ganska glest med folk på Snövit när Dobermann Cult äntrade scenen nån gång mellan 22 och 23. I faten på Snövit har de Sofiero, vilket inte gör stämningen bättre, och plattvändaren bjöd mest på Motörhead och sena Broken Bones (var det va?), vilket inte gjorde oss piggare.
   DC levererade ett tight och underhållande set, som var helt okej sålänge de inte släppte på tempot. De äldre låtarna, refererade till som "myspace-låtarna", drog ner helhetsbilden tillsammans med de tidigare nämnda muskelspännartexterna, eller för all del de rena klyschorna: "Punks and skins and hardcore kids, unite!"
   Religiös, den enda svenska låten fick mig osökt att tänka på ett gammalt Täbyband, som ganska nyligen gjort en bejublad comeback.

image7
Dobermann Cult tar i för kung och fosterland.

   Frontlash såg jag sist nån gång runt millennieskiftet på "Nya" Vita Huset i Hägernäs, nån mil norr om "Gamla" Vita Huset, som för den oinvigde låg i Roslags Näsby. Då tyckte jag det var skitbra, har jag för mig, och spelningen som sådan var också rätt kul. Förutom Frontlash spelade massa crustband, typ Scumbrigade och Slaganfall med argt följe, och jag var där med lite vänner från Roslagen och trakterna runt Östhammar och Gimo. Vill minnas att en flaska Rosita var inblandad också. Detta var ju dock ett gäng år sedan, och en hel del vatten har ju som bekant forsat under broarna sen dess. Erik (Frontlash, ex Contemptuous, ex Sönderfall, Sleepless Nights) fingrade på reportoaren och nämnde att det lät mer metal nu, samt avslöjade på förfrågan att Terrorist Hunter från Brewed In Sweden 3 inte fanns med på setlistan. När bandet började lira infriades vissa farhågor, medan andra jagades på flykten. När Frontlash håller tempot låter det så bra som någonsin, men de långsamma låtarna känns fler, och sångaren Matte låter brötigare än någonsin. Som jag har fattat det spisar han mest metal hemma i söderförorten, så det finns väl en förklaring. Dock blev det ganska segt, och jag och Ville Lowlife bestämde oss för att åka hem efter kanske halva giget, för att vårda våra likaledes sjuka bättre hälfter och få en god natts sömn.

image8
Snart skivaktuella Frontlash headlinade.

   Det pratades lite om Raybeez emellanåt, och ett par covers avhandlades pliktskyldigt, men det var inget som tog över. 
   När jag stod där och såg på banden kunde jag inte låta bli att le lite åt situationen: ett gäng killar mellan 25 och 30 spelar hardcore för the skins, the punks and the hardcore kids, medan publiken, i åldrarna 25-40, står lutade och dricker avslagen öl i plastglas och nickar med huvudena. Det var tunnsått med circlepits, mosh och crew-uppgörelser, om man säger så. Jag fick en känsla av att den här typen av hardcore på många sätt har ryckts så hårt ur sitt sammanhang, både tids-och platsmässigt, att det mest känns som teater. Alltifrån de återanvända riffen till sångarnas poser.

image9
Delar av publiken, med en inflyttad skåning i förgrunden.

   Sammanfattningsvis var Dobermann Cult en aning bättre än väntat, medan Frontlash (som för övrigt släpper sitt första album nu i höst eller vinter, etikett okänd) har tagit ett steg närmare metalträsket. Både spelar dock kompetent och tight, och gillar man den här typen av NY-influerad hardcore så är det nog absolut värt ett öra eller ett öga.
  

Here We Stand

   Medan folk verkar vara upphetsade över Dropkick Murphys nya släpp (som jag förvisso inte har hört och därför kanske inte borde uttala mig om) rycker jag mest på axlarna. 
  Jag såg dem på Berns i somras, av en slump kan man säga. Vi skulle mest dricka ett par folköl i Berzeli Park i sällskap med de för evenemanget tillresta. Medelåldern var tämligen hög, ölen var ljum och delvis gratis och de Somaliska kat & sprit-missbrukarna glänste i solen. 
  Vi hamnade efter ett tag på Dubliner, och någon kom på att någon kände någon vilket ledde till att vi kom in gratis på Berns lagom tills dess Dropkick Murphys äntrade scenen.
   
 Jag tycker DKM kan fara åt helvete. För andra året i rad spelar de på Berns, med åldersgräns, bortåt 300 riksdaler i inträde och kristallkronor i taket. Några dagar tidigare berättade de i någon kvällstidning att de fortfarande var "de sanna fansen; de gamla fansen" de spelade för. Men det kan det ju inte vara då, eftersom spelningen som sagt gick av stapeln i ett bratpalats och kostade alldeles för mycket pengar.
  Framträdeandet var högst mediokert, ljudet beklagligt och publiken i stort vidrig. En massa kukenkillar och fittantjejer med Dropkick-tishor, flatcaps och spännande tatueringar, som aldrig någonsin bevistar något annat som har med punk att göra än just fucking Dropkick Murphys på Berns.
  Jag skiter således i DKM's nya skiva, även om jag kanske så småningom kommer få höra den eller rent av införskaffa den, och då med stor sannolikhet kanske tillochmed kommer att tycka att den låter helt okej. Men det blir ett senare problem. Just nu kan de fara åt helvete.
  
 Årets släpp kommer istället med största säkerhet bli Here We Stand, det första albumet med Cock Sparrer sedan 1997. Jag tillhör dem som anser att Cock Sparrer aldrig någonsin har spelat in en dålig låt, och även om de idag har en helt annan status för gemene fjortonåriga punkare eller skinnskalle, än vad de hade när jag la mina lortiga på Dojo-samlingen The Best of Oi! för kanske 12 år sedan, så kan de med sin brokiga historia aldrig kännas lika urvattnade som exempelvis DKM och den typen av trendiga gatpunkband med luft under vingarna. Hoppas verkligen att de som bangar på årets svenska gig (The Templars, Stomper 98, The Underdogs och Perkele i Göteborg) och drar till Wolverhampton för att åse årets enda Cock Sparrer-spektakel får den äran att se gubbarna i bra form.

image6

Lakejer på stan...

   Det var mycket SL - och Connex-lakejer på stan idag. Den neongröna typen. Jag läste också i dagens Metro att priset på månadskortet kommer höjas till typ 700 spänn till nästa år. Får hoppas på massiva protester och våld mot tjänstemän.

Hardcore på Snövit

   På lördag  blir det Stockholms-hardcore på Snövit. Klubb Sheriff bjuder på Doberman Cult (medlemmar från bland andra The Hipshots, The Contract, Antipati, The Dontcares, Sleepless Nights och Saboteur (om jag inte minns fel)) och gamla Frontlash. Det brukar inte kosta mer än sisådär 50 spänn, och för er som inte vet det ligger Snövit på Ringvägen (T-Skanstull) typ mittemellan Götgatan och Renstiernas Gata på vänster sida om du har röven mot Ringen. Om jag kommer iväg på det här kalaset och inte blir hemma för vård av sjuk fru eller hamnar i Södertörn på spritfest, blir det första gången sen typ -99 jag ser Frontlash live, och andra gången totalt. Det hela kommer att gå i någon sorts Tribute to Raybeez-anda; en skitnödig ursäkt för att få spela covers. Dock kommer dessa nog bara att uppta en liten del av seten.

   Den här typen av svettig och posig hardcore kan vara nog så charmig, men Dobermann Cult kommer bara undan med sina spännistexter om de medger att det i deras fall blott är fråga om teater. Eller vad sägs om rader som: "No-one in here is a pretty boy/ No-one in here gives a fuck about your empty words/ No-one in here is socialy acceptable/ (ursäkta mig Martin, du jobbar som lärare och har både sambo och hund) Just brute motherfuckers live and on their... Drink hard fight Dirty/ It sure aint nice it sure aint pretty/.../No-one in here is a pussy.../"

   Ska bli kul att se dock. Om det nu blir så. Tjuvlyssna på Dobermann Cult här.

image4

Sinners Since Birth

image3

   Trots det ostiga namnet är det här riktigt bra gatpunk. Delvis på svenska dessutom. Från Carlscrona kommer de, och snart släpper de En Vanlig Jävla Fredag; en femspårs mini-CD på egen etikett. I våras, när bandet värmde upp för Gatans Lag och Discipline i Norrköping var det just Sinners Since Birth som var den stora behållningen.

   Lyssna på dem här.

Lowlifes på KGB

   Stockholmsbandet Lowlifes genomförde en i vanlig ordning underhållande spelning på KGB i fredags. Den var inte lika tight som giget de genomförde helgen dessförinnan på Broder Tuck, men det i sin tur var å andra sidan det bästa framträdandet jag sett med bandet. Söderortspunkarna blandade egna hits som Det Brinner och No I Won't med covers av valda storheter som Komintern Sect (i egen försvenskad version), Special Duties och One Way System. Glädjen blev stor.

image1

Ovan: Lowlifes på Broder Tuck helgen före nu sist i helgen.
Nedan: Delar av publiken på KGB nu sist i helgen.

image2


Lyssna på Lowlifes här.

RSS 2.0