Paco recenserar... Royal Stakeout - Bringing in the Beer CD
(Royal Stakeout - Bringing in the Beer CD - Distroi Records) Fyfan vilket bra och snyggt första släpp av Göteborgska uppstickaren Distroi med vars hjälp Royal Stakeout äntligen har hittat till fullängdsformatet. Efter ett helt gäng egenproducerade demos, medverkan på diverse samlingar, samt splitsläpp med Contemptuous på Kjell Hell 2005 är det här alltså en debut i dubbel bemärkelse, och vilken debut sen! Royal Stakeout har alltid varit ett förträffligt liveband, men har på hårdvara alltid legat farligt nära gränsen till vad jag lite snällt kallar Rancidpunk. Detta har de dock uppvägt med gatukänsla, attityd och en oborstad approach som jag annars inte förknippar med hattfjantpunk. Lagom till fullängdsdebuten har Örkelljungas stolthet både mognat och breddat sig. Introt skvallrar om Dropkick Murphys-influenser, medan första "riktiga" låten; Army, låter Oxymoron på ett sätt som självaste Oxymoron gjorde när de var som bäst. Referenserna till de tyska 90-talshjältarna återkommer dessutom i Mainstream Civil Class. Gamla livefavoriter som Problem och Streetfight blandas med nya favoriter som Party Starter, PC Punks, och lokalpatriotiska Skåneland - skivans enda svenska spår (där det står klart att skånska är ett sjukt schysst punkspråk - tillochmed en banal fras som "mot dom som går dig mot" låter trovärdig). Sammanfattningsvis finns det inte ett enda dåligt spår på skivan, och jag uppskattar lekfullheten, ska-influenserna, allsångsmelodierna och det inlånade träblåset. Skulle man klaga på något bara för att skulle det väl vara den bitvis bristfälliga engelskan (man kan inte säga "masters in disorderly" gossar) men det är verkligen inget stort problem, och jag gratulerar såväl bandet som bolaget till ett utmärkt stycke gatpunk, som jag tror och hoppas kommer bli ihågkommet och kanske betraktat som en framtida klassiker.
Håller med i mångt och mycket...men du missar ju den mest uppenbara musikaliska referensen: Voice of a generation runt "Obligations to the odd"(1999).
Papa Franz>> Kan vara för att jag inte lyssnat på den skivan. VOAG lämnade mig oberörd då det begav sig.
Men med tanke på hur mycket du gillade RS senaste giv och de uppenbara likheter jag nyss informerat herren om så kanske du borde återupptäcka? ;)
God förmiddag förresten!
Jag som precis skulle efterlysa den här recensionen. Fantastisk skiva.
Skönt att läsa något där du inte låter så arg. Varför är du så arg Paco?
Totte>> Jag är inte arg. Ett finurligt leende spelar ständigt på mina korvbrödsläppar. Under mustaschen, vill säga.
Martin>> Vad menar du, skulle Paco ta och revidera en åsikt han redan ristat in i sten? Skärp dig!
din Mamma>> Just det! Eller nåt...
"Herrn" ska det givetvis vara och inte "herren", pinsamt. Är heller inget superduper-fan av VOAG, var dock förr en gång och ville mest påpeka likheterna.
Sen gillar jag inte att folk blandar ihop "Martin" och P Franz...
Pappsen>> Även solen har sina fläckar. Jag kan naturligtvis tänka mig att kolla upp de delar av VOAG's katalog jag ännu icke bekantat mig med. Men jag väntar tills jag hittar den billigt second hand nånstans...
Du har min fulla förståelse eng namnförväxlingen... jag, Paco, har blivit ihopblandad med ett och annat stolpskott också ;) Folk verkar glömma att "guns don't kill people. People with mustaches kill people."
"ang" ska det givetvis vara, och inte "eng"...
Numera finns nästan all musik gratis på internät Paco..
