punkochoi

   Arkitekten - tillika idioten Allan Rubin, fick sin avhandling Hasch - Himmel och Helvete publicerad på Sober förlag 1986. En vän till mig fann ett exemplar av denna märkliga bok på sin arbetsplats, och den har berett oss båda betydande glädje. I sin bok teoretiserar Rubin om droger och skyller uppkomsten av diverse subkulturer (exempelvis punk - och skinheadkulturerna - och dess yttringar) på dem. Han drar vildsinta paralleller till olika naturfolks ritualer och våra egna gamla uppeldade "häxor".

   Som tur var reagerade folk redan på 80-talet med avsky på Rubins böcker. Hans föregående bok Inget är som drogen (Liber 1982) kallades "politiskt farlig - en riktigt usel bok" av Stockholms Socialförvaltnings tidning. Dagens Nyheter gav den omdömet "ett misslyckande" medan LO-tidningen hoppades "att ingen tar hans bok på allvar". Det fanns dock folk som tände på hans märkliga idéer; mesta dels konservativa skitkorvar som socialministern Gertrud Sigurdsen och Svenska Dagbladet.

   Hur som helst så tänkte er Paco bjuda på några lösryckta citat ur boken:

   Efter att ha avhandlat nyandligheten (något Rubin i allmänhet har stora problem med) och dess mörka baksidor, som "häxeri och satanstro", samt funderat kring huruvida häxor egentligen är saga eller verklighet, ger han sig på ett konkret exempel; nämligen:

".../Om då en kraftfull drogupplevelse av Krishna kan framkalla en 'hippiepersonlighet' präglad av förhöjd livskänsla, godhet, peace and love - hur ser då den missbrukare ut som präglas av ett möte med den onde - med Satan själv? Ger denna bild av Nina Hagen svaret?"

Direktföljande avsnitt; "Skinheads - punkare - hate and war" fortsätter Rubin:

   "Är detta drogkulturens baksida - motpolen till peace and love?

   Är även den hotfulla punk/skinheadkulturen en konsekvens av de hallucinationsframkallande drogernas personlighetsförändrande kraft? Ser drogskadan ut på detta sätt om medvetandevidgningen gett upplevelser som uppfattats som möten med krigiska gudar - med Djävul och Satan? Och i så fall - är den lockelse till våld och ondska som man ser i dessa grupper en motsvarighet till hippiens drogförstärkta känsla för peace and love - men här med omvända förtecken?"

"Punkare och skinheads - våldsförhärligande, kamp och rasism. Dödskallar, nitar och hakkors. Uttryck för drogförstärkt destruktivitet bland tidigare aggressiva?"

   Rubin förklarar sedan att han till viss del köper den förklaringsmodell som består i att dessa ungdomar lever i ett hårt, kapitalistiskt samhälle med social utslagning, och att de därför självklart revolterar. "Men", fortsätter Rubin, "förklarar ungdomarnas svåra livssituation alla de extrema beteenden som punk/skinheadkulturen nu visar?"

   Rubin försöker slipa teorin att punk/skinheadkulturens "lockelse till Satan" beror på att preparat som "lim, hasch och annat" har lockat fram destruktiva drag hos ungdomarna som anammat den: "Hur många av dagens extrema punkare och skinheads har i bakgrunden drogexperiment som avtäckt de mörka inre krafter som manar till otyglad destruktivitet?"

   Vidare berättar Rubin:

   ".../Speciellt våldsamt blir det när stora skaror samlas till fotbollsarenor inför match eller till rockkonsert. (...)Det handlar inte heller enbart om bråk ungdomar emellan. Man misshandlar och rånar urskillningslöst - blinda, gravida och pensionärer - alla med samma brutalitet. Anmärkningsvärt ofta är det punkare och skinheads som är i farten."

   Efter ett stycke om engelska punkare och skinheads limsniffarvanor (".../När man ser vad punkarna kallade sitt språkrör - då anar man missbrukets avgörande roll för deras vilda, anarkistiska livsstil. Tidningen hette 'Sniffing Glue' - 'Sniffar Lim'."), går Rubin in på rasismen i drogkulturen, under den passande rubriken "Rasism i drogkulturen":

   ".../Men det är inte enbart det upptrappade ungdomsvåldet som nu oroar. Till detta kommer allt tydligare inslag av rasism, och även här utmärker sig speciellt punkare och skinheads." Här pekar Rubin på de hakkors tidiga punkare använde sig av i provokationssyfte, och menar på att de som trots allt tog detta på allvar kanske ser ut att få rätt eftersom "vi har sett hur gatans grabbar på senare tid har hotat negrer och gett sig på invandrade förare på bussar och tunnelbana."

   "Engelska skinheads i demonstrationståg för National Front - Englands nynazistiska parti. De drar fram med ciderflaskor och påsar med lim. Limmet nyttjas för sniffning. Är det drogskador som nu förvandlar engelsk arbetarungdom till nazistiska bärsärkar?"

   Klippets undertext lyder: "Clutching cider bottles and bags of glue. NF members parade through Belfast."

   Efter denna lilla utflykt går Rubin raka vägen in på fotbollshuliganism:

   ".../Här (I Sverige) är numera våldsdrivna supportergäng en del av fotbollens vardag - AIKs 'Black Army', Djurgårdens 'Blue Saints' och andra. I bussar och tåg kuskar de runt till landets stora arenor. De drar fram som veritabla bärsärkar - vandaliserar - slår sönder bussar och tåg - slåss på läktare med alla slag av tillhyggen. Och många i gängen är hakkorsprydda skinheads."

"Var det en kombination av upplagrad ilska plus tidigare drogskador plus akut spritberusning som gjorde Liverpools arbetarsöner till bestialiska bärsärkar?"

   Strax härefter lämnar Allan Rubin "punk/skinheadkulturen" och går vidare loss på den tidens hårdrocksband, samt diverse new-ageare, serietecknare och politiska rörelser, vars hjärnor knullats av droger.

   Tyvärr blir väl aldrig "punk/skinheadkulturen" riktigt så här läskig igen (utom just för stackars Allan då, kanske), men Rubins dystopiska syn på England anno 1986 krävs att citera som avslut:

   "Engelska punkens pionjärer, missbrukargänget Sex Pistols står för parollen (Anarchy in the UK). Efter vad jag kan se är den anarki de förespråkar med drogerna redan på väg i detta förenade kungadöme. Molotovcocktails har där blivit vapen i en laglös kamp där gatans gäng bränner och plundrar. Och detta i samma kvarter där missbruket är som värst."

Citaten hämtade från: Hasch - Himmel och helvete, Allan Rubin, Sober Förlag 1986.