punkochoi

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Nu rotar han fram nåt gammalt brittiskt igen; den här gången anarkopunkbandet  Indecent Assault. Ordet är Villes:

   Efter att Paco i ett av sina inlägg skrivit om hur han kommit hem och blivit överraskad av ett paket med Haircuts nya skiva, hände samma sak med mig ett par dagar sen, då jag upptäckte ett platt brunt paket liggandes i hallen. Dock var det inte Haircut, utan en 7" med brittiska Indecent Assault. Äntligen fick jag tag på den, efter flera månaders letande, när den dök upp på eBay (förvånansvärt nog från en svensk säljare).

   Jag kom i bekantskap med Indecent Assault genom myspace och Ian Glaspers bok The day the country died. Och efter att ha hört låten Have you ceased to function var jag bara tvungen att ha EP:n i samlingen.

   Men ett par månader tidigare, innan det bruna paketet anlände, överraskades jag av ett annat paket (vilken färg det var på det kommer jag inte ihåg) som innehöll deras andra och sista åttiotalssläpp. En split-EP; United we stand... but so do they med bandet Anorexia (inte att förväxla med det gamla 77-bandet som släppte Rapist in the park), släppt -86 på bandets egna Reaganstein Records med tre låtar per band. Indecent Assaults bidrag var Backpockets, High tech och Surf or die! Bra låtar i mitt tycke, med intelligent innehåll. Enda problemet var att den låten jag mest ville komma åt inte fanns med.

   Åter till det som hände ett par dagar sen: Ni vet den där känslan (ja jag vet. Tysta Mari vet också// Paco), då man sätter på en skiva och så fort man hör de första ljuden, så vet man att det kommer bli bra?  Och just den känslan upplevde jag när jag satte på Dawn of the Android Workers. A-sidan bjöd på den röjiga Nation's prisoners och den Blitz-doftande They're the Murderers (basen låter väldigt likt den på Nation on Fire). B-sidan bjöd på en ännu röjigare I Can't Stand Top of the Pops, och min absoluta favorit Have you Ceased to Function.

   Förutom sina åttiotalssläpp, har gubbarna från Dudley spelat in en ny EP 2006 som heter Still Burning. En låt från skivan plus tre äldre finns att lyssna på http://www.myspace.com/indecentassault. 

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Nu rotar han i gammalt brittiskt igen. Ordet är Villes:

   Tillbaka till England, och den här gången till Sheffield. 80-talsbandet Mania's hemstad.

Vad kan vi säga om Mania? Fyramannaband som senare blev ett tremanna dito, och som 1983 medverkade på den klassiska samlingen A country fit for heroes volume 2 - ett av No Future Records' många fantastiska släpp - med låten Blood money.

   Sagan började ett år tidigare med ett framträdande med två låtar på den tidigare nämnda Punk dead - nah mate, the smell is jus summink in yer underpants innit-samlingen, tagna från deras fem låtars kassettdemo  Madness and outrage (Rot Records enda kassettsläpp?). Låtarna var Power to the people" och Stick together. Den sistnämnda är den som har fastnat bäst, med sin hårresande gitarrslinga i refrängen. Enkelt och bra, precis så som det ska vara!

Efter No Futures klassiker, medverkade bandet på ännu en samlingsplatta.1984 släpptes samlingen Two ninety nine, och den här gången på Rot records. Manias bidrag till samlingen var Shoulder to shoulder samt We don´t need you som enligt mig är Manias bästa låt.
   "This then is the second volume of, A country fit for heroes. The bands contained on this record are a sample of the many demos we received towards the end of last year, beginning of this. Again some of the bands might be the next big thing but never the less they do express Spirit and Reality", står det att läsa på omslaget till A Country Fit For Heroes.

   Tråkigt nog blev inte Mania "the next big thing", och tråkigt nog lyckades de inte släppa något eget på vinyl. Väldigt, väldigt tråkigt, med tanke på hur bra låtarna på samlingarna är. Inga bolag var intresserade helt enkelt...

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Han fortsätter sin mission med att tipsa om det tidiga Grekiska punkbandet Birthward '82. Ordet är Villes:  

   Från England tar vi oss nu hela vägen till Grekland och staden Piraeus. Vaddå, Fanns det en punkscen i Grekland? Ja, det fanns det! Inte bara har Grekland bjudit på semestervänlig Medelhavsmiljö och bläckfisk, utan också bra punk i form av Birthward '82.


   Det är ett hyfsat obskyrt band, som få har hörts talats om, och som släppte en enda (?) EP på 80-talet. Jag talar om deras The greatest war EP som släpptes -83. Nu är det så att jag själv inte äger den (och det finns en stor risk att jag aldrig kommer att göra det heller), men alla de tre låtarna som är med har jag utspridda över två samlingsskivor.

   Första gången jag kom i bekantskap med Birthward '82 var genom samlingen Oi!... Rare and Exotica samlingen (med bl.a. svenska Agent Bulldogg, franska Reich orgasm och finska Kohu 63).

   När jag hörde låten Modern Trouble blev jag och min andra hälft helt sålda, och sen dess har den snurrat i princip konstant. Och ja, det är en av de bästa låtarna jag har hört! Egentligen låter bandet väldigt enkelt med primitiva ackord, men vilken jävla känsla! Så fort man hör basgången i introt så är det kört.

   De andra två låtarna upptäckte jag genom Killed by Death #40-samlingen från Killed by Death-serien. "Idiot Power" håller samma standard som "Modern Trouble", medan "The Greatest War" är en aning tråkigare.

   Bandet har ett speciellt sound som kan jämföras med brittisk 80-talspunk.

   Birtward '82 återförenades på 90-talet och håller på än idag, fast med ett annat sound än på 80-talet; mer åt hardcorehållet.

   Vad vet man mer? Egentligen inget, förutom att bandet var ett av de första att syssla med punk i Grekland.

  

   (....Och varför kommer jag förmodligen aldrig att äga skivan? Jo, för att det bara finns tio exemplar av den i omlopp i dagens läge, enligt ett rykte jag har hört....)

Om någon har mer info, lämna gärna en kommentar.

   Ville är en ambitiös punkrockare från Vantörs församling med näsa för obskyr punk. Han kommer att tipsa och komma med rekommendationer här i bloggen med jämna mellanrum. Han öppnar med Blame It On the Youth med gamla brittiska UK82-bandet Xtract. Ordet är Villes:

   Grymt bra engelsk punk (i mitt tycke tyvärr väldigt underskattade) från Bolton som ger mig gåshud genom hela skivan. Xtract bildades -79 och var som mest aktiva i början av 80-talet. EP:n släpptes -83 på det klassiska bolaget PAX Records, (som även har släppt storheter som Mau-Maus, The Exploited och Anti-System) och innehåller låtarna Blame it on the youth, War heroes, Iron lady och Boys in blue. War heroes och Boys in blue är mina absoluta favoriter på skivan, men även Blame it on the youth och den aningen långsammare Iron lady funkar minst lika bra.

   Samma år som EP:n släpptes, gick gitarristen Karl över till Exploited och bandet upphörde. Efter en tid gjorde de ett återupplivningsförsök med en ny gitarrist, men slutade igen strax därpå, då trummisen Kip inte tyckte att det lät som förr. Sångaren Harvi tyckte inte om sättet på vilket bandet upphörde, och gjorde ett nytt försök att återförenas -85, men den här gången med tre helt nya medlemmar. Samma år hade Karl slutat spela med Exploited och gick, efter ett snack med Harvi, med i Xtract igen.

   Med den nya uppsättningen började bandet åter att turnera och spelade in två nya spår till samlingen "Have a rotten Christmas volume two". Efter ett par spelningar med Broken Bones, frågade Terry Bone Karl om han ville börja spela med dem på andra gitarr, och Xtract upphörde för gott. Eller, rättare sagt fram tills 2004, då de började repa igen, med originalsättning.  

   Blame it on the youth är tyvärr det enda egna släppet på vinyl bandet har gjort. Förutom EP:n har bandet också medverkat på ett flertal samlingsskivor. Därför vill jag även tipsa om dessa:

V/A - Punk dead? ~ Nah mate, the smell is jus summink in yer underpants innit (War heroes och Aftermath, Pax records 1982)

V/A - Bollox to the gonads - here's the testicles (Waiting for the) Genocide och Blame it on the youth, PAX records 1984)

V/A - Bullshit detector three (Fight for peace, CRASS records 1984)

V/A - Have a rotten Christmas volume two (Lies och Dead hero, ROT records 1984) (Här hittar vi även svenska Existenz)

V/A - Religious as hell" (Lies, ROT records 1986)

   Tycker man om den här typen av punk, som är mer känd som uk82, så är "Blame it on the youth" ett måste i din skivsamling! Jag rekommenderar starkt EP:n, samt ovannämnda samlingar (förutom Bullshit detector three, då det är väldigt kass produktion). Lyssna också på Xtracts outgivna live låtar på Myspace: http://www.myspace.com/xtract   

-Blame it on the youth-

The guns of oppression are pointing at you
Looking down the barrel of one tonight
The special squad cars are on red alert
You know the policeman is always right

Blame it on the youth, they always do.
Blame it on the youth, we're ready for you.

Murder is a crime unless you're a cop
Then it's all to do with duty
I only thought they were there to scare
I never really thought they'd shoot him

If they make a mistake they'll cover it up
With some ridiculous lie
Morning newspapers gloating on violence
How many more will suffer and die?

Everywhere you go, it's all the same
You're just another pawn in a bigger power game

It's all the same all over the world
Justice just isn't fair
One law for them and another for us
They'll strip your dignity bare

Justice is a load of bollocks
It really doesn't exist
You're just another target
On a policeman's list