The Encyclopedia of Swedish Punk 1977-1987
Äntligen har Peter Jandreus storverk utkommit, efter säkert tre års försening, och med vissa ändringar. I början fanns såvitt jag vet även ordet 'hardcore' med i titeln, och historielektionen skulle sträcka sig ända till 1997. Det verkar dock bli en andra volym för den senare tioårsperioden.
Det här är en bok för samlare, även om banden har kortfattade men matnyttiga biografier. Förutom det finns det bilder på varenda släppt plastbit, en del ovanliga bandbilder samt diskografier och kuriosa. Boken är på engelska.
Författaren har inledningsvis reserverat sig mot vad han vet kommer att bli omtjafsat, nämligen definitionen av vilka band som förtjänar att omskrivas i ett sånt här mastodontprojekt. Hans urval är hans subjektiva, men jag finner inte mycket att anmärka på. En del band är för mig tidigare helt okända, medan andra är sådant man växt upp med, och således torde den här boken vara av värde inte bara för experterna och samlarna utan även för noviserna och kanske även för diverse hattfjantar som fått för sig att punken startade på den amerikanska västkusten.
Det töntigaste i boken är den inledningsvisa förklaringen av de olika subgenrerna; bland annat kan vi läsa att Oi! (som näppeligen används för att etikettera ett enda släpp i boken) är "the strange phenomenon when punk, football and the movie 'A Clockwork Orange' creates a subgenre to punk". Peter, Peter, Peter. Var det verkligen så det var? Visserligen måste man väl förenkla och förkorta, men när han senare beskriver termen "Street" (trodde det betydde gata och inte benämnde en subgenre till punken?) som "Oi! but with more serious lyrics" är det svårt att hålla sig för skratt. Om benämningen ens användes var det väl inte förrän på 90-talet Oi! och Street(-punk antar jag att Peter menar) skildes åt?Dessutom känns en genre som "Trall" helt överflödig eftersom den inte användes förrän långt efter 1987, och att punkrock är något annat än en sammanfattning av den musik en punkare lyssnar på trodde jag bara var något dagens Neverstore-lyssnande fjortisar (i alla åldrar) hävdade?
Anywho, boken måste förstås införskaffas av alla med intresse för svensk punk. Jag ser mycket fram emot uppföljaren.
Julafton för oss nördar!
Håller helt med om att(sub-)genrébeskrivningarna i inlednngen är helkassa. Tycker också att det finns en del småmissar av band..Troublemakers t ex, som förvisso släppt det mesta på 90-talet eller senare men första singlen är ju -87 och de bildades ju redan 80/81. För övrigt har jag inget emot begreppet punkrock eller ´bara´ punk - som distinktion mellan musik som oftast är i fyrtakt, inte supersnabbt och med sjungande sång respektive hardcore(punk)2-takt/d-takt/mangel, snabbare och/eller tyngre, skriksång. Snarare är väl uttrycket ´77´tveksamt även om jag kommer på mig själv med att använda det ibland... Jag menar -77 lät ju verkligen punkbanden olika! Men visst rabblar man upp typ 20 olika subgenrér som han gör här och kallar en av dessa för bara ´punkrock´ så blir det ju knas...antar att det var det du syftade på?
Papa>> Precis.
Troublemakers första kom 1988. Det är bara att kolla i matrisen!!
Det står ju "term used in THIS book", jag tjurade ochså på det först...
